måndag 3 december 2007

just nu och sedan.

varför måste man/jag/dem/det/någon/äh sluta komma bort för att komma fram.
fonder/stipendiat är det lösningen för förlösningen.
en skuldsatt position är ju uppenbarligen kanske på väg att tyna bort som den slutgiltiga lösningen.
lösningen som hänger som ett ok över mig.
fast inte alls egentligen alls längre. vadfalls!
matsmältning/sömnspråk och fasta hållpunkter.
från och med den 15:e åtminstone tio nätter utav just det.
i en annan del utav verkligheten.
och ovanpå den stora bärbara fylld med text.

1 kommentar:

liz sa...

va??? förresten är du skyldig mig 200spänn......