pladder.

hej. jag tänkte skriva ett ärligt inlägg utan lingvistiska kullerbyttor och spalter utav prosa-ish text. hej vad bra det gick. skitsamma jag skriver ju anpassat för läsare medvetet/omedvetet även när jag hafsar ner saker i ångestboken mitt i natten (den från den ökända perioden höst/vinter 05/06).
nu tappade jag tråden och fokus lite. men att säga att de senaste månaderna har varit en psykisk och fysisk jävla bergochdalbana är att underskatta sitsen jag har suttit på/i/nerklämd något enormt. utan vana är det lätt att kana av, tack och lov för att jag är så stark att det går då. eller så blir det panikångest, sockerfall, viktminskning, immunförsvarssänk, inflammationexplosion, sömngång, näringsbrist, fattigdom & till sist en jäkla massa underbart också. främst egentligen. på torsdag åker jag till malmö, där finns några utav mina bästa människor. i staden som jag tänkte avsluta det hela i i maj i år, tack och lov öppnade stefan dörren med extranyckeln och drog upp mig. helt ovetandes (tror jag).
flyttade hem, åldrade tio år. igen. och igen och igen. för att citera nån kackig oc-låt, jaha nu glömde jag visst citatet. liza liza jag hoppas du fattar vilken katalysator du är.
jag lämnar det så. konsten är större än livet eller hur man nu ska se på det. fan vad jobbigt, hur orkar jag/vi/dem/de där/packet.