ibland så tvivlar man ju på sin förmåga och varför man gör vissa saker överhuvudtaget. hade typ världens ärligaste krypa under huden snack med min nya kompis johan igår. det var fint men på nåt sätt känner man alltid nån form av skuld eller skam efter alla bekännelser. att man är lite äcklig liksom. även om han lämnade ut sig lika mycket som mig så känner jag mig lite billig. det blir en känsla av att det är snaskigt eller nåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar