jag kallar honom juan.

sextio kronor fattigare är jag nu en övervakare rikare.
och jag fann honom i liljeholmen.
det där med korrekt perspektiv är inget för honom.
men han väger upp det i och med sin avslappnade latinolook.
och handskliknande händer.

för att fira bjöd jag hem a på middag.
vi tillagade en mustig gryta i creuseten.
sedan lämnade hon mig för att bege sig till den gröna linjen.
jag fick hämta vatten på tappstället utanför då vattnet i kranen visst inte ville existera.
det återkom just, dock i brun form för att sedan försvinna igen.
det är nog en bra grej.
jag har ju vatten tappat i herrljungaflaskor nu.