är i suzanne state of mind igen

"Och det hade börjat bli många. Kanske ett halvt liv. För bara några få år sedan var uppdelningen i fulla och sjuka dagar alldeles normal för mig. Jag drack aldrig ensam, men utan att jag hade behövt tänka särskilt mycket på det hade det helt enkelt blivit så att all mänsklig samvaro var förenad med vin eller sprit. Det hade inte bara blivit normalt för mig, utan normalt för nästan alla. Men mitt i normaliteten lurade fällan. Jag hade till exempel aldrig förstått de människor som kunde nöja sig med att smutta på ett glas eller två, eller de som kom hem från en tillställning och bara hade druckit en enda flaska vin. Som ung drack jag utan vidare en flaska whiskey på en kväll, on the rocks, utan isbitar. Och utan att bli annat än livfull, själfull, i andra hand larvig. Senare trappade jag ner. Men det fanns gränser. Om jag skulle tillbringa en kväll med någon, och det bara fyra flaskor vin var avsedda för mig, såg jag fram emot samvaron med gäspningar och fasa. Ja, på sätt och vis föraktade jag dessa människor med deras självbevarande hämning som fick dem att leva så medelmåttigt och så ordentligt med en fästman här och en flaska vin där och ljuv musik i bakgrunden. De hade aldrig kommit i närheten av det demoniska, av döden. De kände inte begäret med fullt pådrag , de visste inte vad det ville säga att gå förlorad. Och därför visste de inte heller något om livet."